Sura Ad-Dukhaan — The Smoke

Sura Ad-Dukhaan (The Smoke) — 44/114 · 59 verser. Läs och lyssna med arabisk text och svensk översättning.

حمٓ

HA meem

Ayah 1

وَٱلۡكِتَٰبِ ٱلۡمُبِينِ

VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen

Ayah 2

إِنَّآ أَنزَلۡنَٰهُ فِي لَيۡلَةࣲ مُّبَٰرَكَةٍۚ إِنَّا كُنَّا مُنذِرِينَ

Dess uppenbarelse [inleddes] under en välsignad natt - Vi har aldrig upphört att varna [människorna]

Ayah 3

فِيهَا يُفۡرَقُ كُلُّ أَمۡرٍ حَكِيمٍ

[en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision

Ayah 4

أَمۡرࣰ ا مِّنۡ عِندِنَآۚ إِنَّا كُنَّا مُرۡسِلِينَ

enligt Vår befallning - Vi har aldrig upphört att sända Våra budbärare [med undervisning och vägledning]

Ayah 5

رَحۡمَةࣰ مِّن رَّبِّكَۚ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلسَّمِيعُ ٱلۡعَلِيمُ

Detta är en nåd från din Herre, Han som hör allt, vet allt

Ayah 6

رَبِّ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضِ وَمَا بَيۡنَهُمَآۖ إِن كُنتُم مُّوقِنِينَ

Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [detta vet ni] om ni [hör till dem som] strävar efter inre visshet

Ayah 7

لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ يُحۡيِۦ وَيُمِيتُۖ رَبُّكُمۡ وَرَبُّ ءَابَآئِكُمُ ٱلۡأَوَّلِينَ

Ingen gud finns utom Han, som skänker liv och skänker död; er Herre och era förfäders Herre

Ayah 8

بَلۡ هُمۡ فِي شَكࣲّ يَلۡعَبُونَ

Men de tvivlar och skämtar bort [frågans allvar]

Ayah 9

فَٱرۡتَقِبۡ يَوۡمَ تَأۡتِي ٱلسَّمَآءُ بِدُخَانࣲ مُّبِينࣲ‏

VÄNTA på den Dag då himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tät rök

Ayah 10

يَغۡشَى ٱلنَّاسَۖ هَٰذَا عَذَابٌ أَلِيمࣱ‏

som sveper in människorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plåga

Ayah 11

رَّبَّنَا ٱكۡشِفۡ عَنَّا ٱلۡعَذَابَ إِنَّا مُؤۡمِنُونَ

Herre, låt oss slippa ifrån [detta] straff, Vi tror på Dig

Ayah 12

أَنَّىٰ لَهُمُ ٱلذِّكۡرَىٰ وَقَدۡ جَآءَهُمۡ رَسُولࣱ مُّبِينࣱ‏

Men varifrån skall den påminnelse komma som påverkar dem? Ett sändebud har ju kommit till dem och klart framfört sitt budskap

Ayah 13

ثُمَّ تَوَلَّوۡاْ عَنۡهُ وَقَالُواْ مُعَلَّمࣱ مَّجۡنُونٌ

då vände de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har lärts upp [av andra]

Ayah 14

إِنَّا كَاشِفُواْ ٱلۡعَذَابِ قَلِيلًاۚ إِنَّكُمۡ عَآئِدُونَ

Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att återfalla [i synd]

Ayah 15

يَوۡمَ نَبۡطِشُ ٱلۡبَطۡشَةَ ٱلۡكُبۡرَىٰٓ إِنَّا مُنتَقِمُونَ

Dock, den dag då Vårt dråpslag faller med fruktansvärd kraft, skall Vi utkräva [full] vedergällning [av er alla]

Ayah 16

۞وَلَقَدۡ فَتَنَّا قَبۡلَهُمۡ قَوۡمَ فِرۡعَوۡنَ وَجَآءَهُمۡ رَسُولࣱ كَرِيمٌ

LÅNGT före deras tid lät Vi Faraos folk utstå en hård prövning; en ädel budbärare kom till dem och sade

Ayah 17

أَنۡ أَدُّوٓاْ إِلَيَّ عِبَادَ ٱللَّهِۖ إِنِّي لَكُمۡ رَسُولٌ أَمِينࣱ‏

Överlämna Guds tjänare till mig! Jag är [Guds] sändebud [utsänd] till er och ni kan lita på mig

Ayah 18

وَأَن لَّا تَعۡلُواْ عَلَى ٱللَّهِۖ إِنِّيٓ ءَاتِيكُم بِسُلۡطَٰنࣲ مُّبِينࣲ‏

Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet

Ayah 19

وَإِنِّي عُذۡتُ بِرَبِّي وَرَبِّكُمۡ أَن تَرۡجُمُونِ

och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig

Ayah 20

وَإِن لَّمۡ تُؤۡمِنُواْ لِي فَٱعۡتَزِلُونِ

Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig

Ayah 21

فَدَعَا رَبَّهُۥٓ أَنَّ هَٰٓؤُلَآءِ قَوۡمࣱ مُّجۡرِمُونَ

[När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd

Ayah 22

فَأَسۡرِ بِعِبَادِي لَيۡلًا إِنَّكُم مُّتَّبَعُونَ

Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten

Ayah 23

وَٱتۡرُكِ ٱلۡبَحۡرَ رَهۡوًاۖ إِنَّهُمۡ جُندࣱ مُّغۡرَقُونَ

Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas

Ayah 24

كَمۡ تَرَكُواْ مِن جَنَّٰتࣲ وَعُيُونࣲ‏

Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge

Ayah 25

وَزُرُوعࣲ وَمَقَامࣲ كَرِيمࣲ‏

och [vajande] sädesfält och ståtliga palats

Ayah 26

وَنَعۡمَةࣲ كَانُواْ فِيهَا فَٰكِهِينَ

och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras

Ayah 27

كَذَٰلِكَۖ وَأَوۡرَثۡنَٰهَا قَوۡمًا ءَاخَرِينَ

Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig]

Ayah 28

فَمَا بَكَتۡ عَلَيۡهِمُ ٱلسَّمَآءُ وَٱلۡأَرۡضُ وَمَا كَانُواْ مُنظَرِينَ

Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist

Ayah 29

وَلَقَدۡ نَجَّيۡنَا بَنِيٓ إِسۡرَٰٓءِيلَ مِنَ ٱلۡعَذَابِ ٱلۡمُهِينِ

Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete

Ayah 30

مِن فِرۡعَوۡنَۚ إِنَّهُۥ كَانَ عَالِيࣰ ا مِّنَ ٱلۡمُسۡرِفِينَ

som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter

Ayah 31

وَلَقَدِ ٱخۡتَرۡنَٰهُمۡ عَلَىٰ عِلۡمٍ عَلَى ٱلۡعَٰلَمِينَ

Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk

Ayah 32

وَءَاتَيۡنَٰهُم مِّنَ ٱلۡأٓيَٰتِ مَا فِيهِ بَلَٰٓؤࣱ اْ مُّبِينٌ

och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov

Ayah 33

إِنَّ هَٰٓؤُلَآءِ لَيَقُولُونَ

Dessa [nutida förnekare] säger

Ayah 34

إِنۡ هِيَ إِلَّا مَوۡتَتُنَا ٱلۡأُولَىٰ وَمَا نَحۡنُ بِمُنشَرِينَ

Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv

Ayah 35

فَأۡتُواْ بِـَٔابَآئِنَآ إِن كُنتُمۡ صَٰدِقِينَ

Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant

Ayah 36

أَهُمۡ خَيۡرٌ أَمۡ قَوۡمُ تُبَّعࣲ وَٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِهِمۡ أَهۡلَكۡنَٰهُمۡۚ إِنَّهُمۡ كَانُواْ مُجۡرِمِينَ

Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd

Ayah 37

وَمَا خَلَقۡنَا ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضَ وَمَا بَيۡنَهُمَا لَٰعِبِينَ

Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull

Ayah 38

مَا خَلَقۡنَٰهُمَآ إِلَّا بِٱلۡحَقِّ وَلَٰكِنَّ أَكۡثَرَهُمۡ لَا يَعۡلَمُونَ

nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte

Ayah 39

إِنَّ يَوۡمَ ٱلۡفَصۡلِ مِيقَٰتُهُمۡ أَجۡمَعِينَ

ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter]

Ayah 40

يَوۡمَ لَا يُغۡنِي مَوۡلًى عَن مَّوۡلࣰ ى شَيۡـࣰٔ ا وَلَا هُمۡ يُنصَرُونَ

den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp

Ayah 41

إِلَّا مَن رَّحِمَ ٱللَّهُۚ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلۡعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ

utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige

Ayah 42

إِنَّ شَجَرَتَ ٱلزَّقُّومِ

Det träd i vars frukt är död

Ayah 43

طَعَامُ ٱلۡأَثِيمِ

skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt

Ayah 44

كَٱلۡمُهۡلِ يَغۡلِي فِي ٱلۡبُطُونِ

och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor

Ayah 45

كَغَلۡيِ ٱلۡحَمِيمِ

sjuda som skållhett vatten

Ayah 46

خُذُوهُ فَٱعۡتِلُوهُ إِلَىٰ سَوَآءِ ٱلۡجَحِيمِ

[Och ett rop skall höjas:] "Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt

Ayah 47

ثُمَّ صُبُّواْ فَوۡقَ رَأۡسِهِۦ مِنۡ عَذَابِ ٱلۡحَمِيمِ

häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga

Ayah 48

ذُقۡ إِنَّكَ أَنتَ ٱلۡعَزِيزُ ٱلۡكَرِيمُ

Pröva på [detta straff], du som [på jorden] var den mäktige, den förnäme

Ayah 49

إِنَّ هَٰذَا مَا كُنتُم بِهِۦ تَمۡتَرُونَ

Det var detta som ni [alla] tvivlade på

Ayah 50

إِنَّ ٱلۡمُتَّقِينَ فِي مَقَامٍ أَمِينࣲ‏

Men de som fruktade Gud skall då [få njuta] i trygghet

Ayah 51

فِي جَنَّٰتࣲ وَعُيُونࣲ‏

av [grönskande] lustgårdar och [porlande] källor

Ayah 52

يَلۡبَسُونَ مِن سُندُسࣲ وَإِسۡتَبۡرَقࣲ مُّتَقَٰبِلِينَ

klädda i siden och brokad, [vilande på högsäten] mitt emot varandra

Ayah 53

كَذَٰلِكَ وَزَوَّجۡنَٰهُم بِحُورٍ عِينࣲ‏

Sådan [skall deras lycka vara] och Vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap

Ayah 54

يَدۡعُونَ فِيهَا بِكُلِّ فَٰكِهَةٍ ءَامِنِينَ

Där skall de få de frukter som de önskar och frid och ro skall omge dem

Ayah 55

لَا يَذُوقُونَ فِيهَا ٱلۡمَوۡتَ إِلَّا ٱلۡمَوۡتَةَ ٱلۡأُولَىٰۖ وَوَقَىٰهُمۡ عَذَابَ ٱلۡجَحِيمِ

Döden skall inte nå dem där, sedan de förut dött döden på jorden och de har skonats från Eldens straff

Ayah 56

فَضۡلࣰ ا مِّن رَّبِّكَۚ ذَٰلِكَ هُوَ ٱلۡفَوۡزُ ٱلۡعَظِيمُ

ett bevis på din Herres nåd - detta är den stora segern

Ayah 57

فَإِنَّمَا يَسَّرۡنَٰهُ بِلِسَانِكَ لَعَلَّهُمۡ يَتَذَكَّرُونَ

OCH VI har gjort denna [Skrift] lätt att förstå, [förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad] för att de skall kunna ta den till sig

Ayah 58

فَٱرۡتَقِبۡ إِنَّهُم مُّرۡتَقِبُونَ

Avvakta därför [det som skall komma]; även de skall avvakta

Ayah 59