Sura Ad-Dukhaan — The Smoke
Sura Ad-Dukhaan (The Smoke) — 44/114 · 59 verser. Läs och lyssna med arabisk text och svensk översättning.
حمٓ
HA meem
Ayah 1وَٱلۡكِتَٰبِ ٱلۡمُبِينِ
VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen
Ayah 2إِنَّآ أَنزَلۡنَٰهُ فِي لَيۡلَةࣲ مُّبَٰرَكَةٍۚ إِنَّا كُنَّا مُنذِرِينَ
Dess uppenbarelse [inleddes] under en välsignad natt - Vi har aldrig upphört att varna [människorna]
Ayah 3فِيهَا يُفۡرَقُ كُلُّ أَمۡرٍ حَكِيمٍ
[en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision
Ayah 4أَمۡرࣰ ا مِّنۡ عِندِنَآۚ إِنَّا كُنَّا مُرۡسِلِينَ
enligt Vår befallning - Vi har aldrig upphört att sända Våra budbärare [med undervisning och vägledning]
Ayah 5رَحۡمَةࣰ مِّن رَّبِّكَۚ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلسَّمِيعُ ٱلۡعَلِيمُ
Detta är en nåd från din Herre, Han som hör allt, vet allt
Ayah 6رَبِّ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضِ وَمَا بَيۡنَهُمَآۖ إِن كُنتُم مُّوقِنِينَ
Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [detta vet ni] om ni [hör till dem som] strävar efter inre visshet
Ayah 7لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ يُحۡيِۦ وَيُمِيتُۖ رَبُّكُمۡ وَرَبُّ ءَابَآئِكُمُ ٱلۡأَوَّلِينَ
Ingen gud finns utom Han, som skänker liv och skänker död; er Herre och era förfäders Herre
Ayah 8بَلۡ هُمۡ فِي شَكࣲّ يَلۡعَبُونَ
Men de tvivlar och skämtar bort [frågans allvar]
Ayah 9فَٱرۡتَقِبۡ يَوۡمَ تَأۡتِي ٱلسَّمَآءُ بِدُخَانࣲ مُّبِينࣲ
VÄNTA på den Dag då himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tät rök
Ayah 10يَغۡشَى ٱلنَّاسَۖ هَٰذَا عَذَابٌ أَلِيمࣱ
som sveper in människorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plåga
Ayah 11رَّبَّنَا ٱكۡشِفۡ عَنَّا ٱلۡعَذَابَ إِنَّا مُؤۡمِنُونَ
Herre, låt oss slippa ifrån [detta] straff, Vi tror på Dig
Ayah 12أَنَّىٰ لَهُمُ ٱلذِّكۡرَىٰ وَقَدۡ جَآءَهُمۡ رَسُولࣱ مُّبِينࣱ
Men varifrån skall den påminnelse komma som påverkar dem? Ett sändebud har ju kommit till dem och klart framfört sitt budskap
Ayah 13ثُمَّ تَوَلَّوۡاْ عَنۡهُ وَقَالُواْ مُعَلَّمࣱ مَّجۡنُونٌ
då vände de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har lärts upp [av andra]
Ayah 14إِنَّا كَاشِفُواْ ٱلۡعَذَابِ قَلِيلًاۚ إِنَّكُمۡ عَآئِدُونَ
Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att återfalla [i synd]
Ayah 15يَوۡمَ نَبۡطِشُ ٱلۡبَطۡشَةَ ٱلۡكُبۡرَىٰٓ إِنَّا مُنتَقِمُونَ
Dock, den dag då Vårt dråpslag faller med fruktansvärd kraft, skall Vi utkräva [full] vedergällning [av er alla]
Ayah 16۞وَلَقَدۡ فَتَنَّا قَبۡلَهُمۡ قَوۡمَ فِرۡعَوۡنَ وَجَآءَهُمۡ رَسُولࣱ كَرِيمٌ
LÅNGT före deras tid lät Vi Faraos folk utstå en hård prövning; en ädel budbärare kom till dem och sade
Ayah 17أَنۡ أَدُّوٓاْ إِلَيَّ عِبَادَ ٱللَّهِۖ إِنِّي لَكُمۡ رَسُولٌ أَمِينࣱ
Överlämna Guds tjänare till mig! Jag är [Guds] sändebud [utsänd] till er och ni kan lita på mig
Ayah 18وَأَن لَّا تَعۡلُواْ عَلَى ٱللَّهِۖ إِنِّيٓ ءَاتِيكُم بِسُلۡطَٰنࣲ مُّبِينࣲ
Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet
Ayah 19وَإِنِّي عُذۡتُ بِرَبِّي وَرَبِّكُمۡ أَن تَرۡجُمُونِ
och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig
Ayah 20وَإِن لَّمۡ تُؤۡمِنُواْ لِي فَٱعۡتَزِلُونِ
Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig
Ayah 21فَدَعَا رَبَّهُۥٓ أَنَّ هَٰٓؤُلَآءِ قَوۡمࣱ مُّجۡرِمُونَ
[När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd
Ayah 22فَأَسۡرِ بِعِبَادِي لَيۡلًا إِنَّكُم مُّتَّبَعُونَ
Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten
Ayah 23وَٱتۡرُكِ ٱلۡبَحۡرَ رَهۡوًاۖ إِنَّهُمۡ جُندࣱ مُّغۡرَقُونَ
Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas
Ayah 24كَمۡ تَرَكُواْ مِن جَنَّٰتࣲ وَعُيُونࣲ
Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge
Ayah 25وَزُرُوعࣲ وَمَقَامࣲ كَرِيمࣲ
och [vajande] sädesfält och ståtliga palats
Ayah 26وَنَعۡمَةࣲ كَانُواْ فِيهَا فَٰكِهِينَ
och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras
Ayah 27كَذَٰلِكَۖ وَأَوۡرَثۡنَٰهَا قَوۡمًا ءَاخَرِينَ
Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig]
Ayah 28فَمَا بَكَتۡ عَلَيۡهِمُ ٱلسَّمَآءُ وَٱلۡأَرۡضُ وَمَا كَانُواْ مُنظَرِينَ
Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist
Ayah 29وَلَقَدۡ نَجَّيۡنَا بَنِيٓ إِسۡرَٰٓءِيلَ مِنَ ٱلۡعَذَابِ ٱلۡمُهِينِ
Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete
Ayah 30مِن فِرۡعَوۡنَۚ إِنَّهُۥ كَانَ عَالِيࣰ ا مِّنَ ٱلۡمُسۡرِفِينَ
som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter
Ayah 31وَلَقَدِ ٱخۡتَرۡنَٰهُمۡ عَلَىٰ عِلۡمٍ عَلَى ٱلۡعَٰلَمِينَ
Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk
Ayah 32وَءَاتَيۡنَٰهُم مِّنَ ٱلۡأٓيَٰتِ مَا فِيهِ بَلَٰٓؤࣱ اْ مُّبِينٌ
och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov
Ayah 33إِنَّ هَٰٓؤُلَآءِ لَيَقُولُونَ
Dessa [nutida förnekare] säger
Ayah 34إِنۡ هِيَ إِلَّا مَوۡتَتُنَا ٱلۡأُولَىٰ وَمَا نَحۡنُ بِمُنشَرِينَ
Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv
Ayah 35فَأۡتُواْ بِـَٔابَآئِنَآ إِن كُنتُمۡ صَٰدِقِينَ
Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant
Ayah 36أَهُمۡ خَيۡرٌ أَمۡ قَوۡمُ تُبَّعࣲ وَٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِهِمۡ أَهۡلَكۡنَٰهُمۡۚ إِنَّهُمۡ كَانُواْ مُجۡرِمِينَ
Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd
Ayah 37وَمَا خَلَقۡنَا ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضَ وَمَا بَيۡنَهُمَا لَٰعِبِينَ
Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull
Ayah 38مَا خَلَقۡنَٰهُمَآ إِلَّا بِٱلۡحَقِّ وَلَٰكِنَّ أَكۡثَرَهُمۡ لَا يَعۡلَمُونَ
nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte
Ayah 39إِنَّ يَوۡمَ ٱلۡفَصۡلِ مِيقَٰتُهُمۡ أَجۡمَعِينَ
ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter]
Ayah 40يَوۡمَ لَا يُغۡنِي مَوۡلًى عَن مَّوۡلࣰ ى شَيۡـࣰٔ ا وَلَا هُمۡ يُنصَرُونَ
den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp
Ayah 41إِلَّا مَن رَّحِمَ ٱللَّهُۚ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلۡعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ
utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige
Ayah 42إِنَّ شَجَرَتَ ٱلزَّقُّومِ
Det träd i vars frukt är död
Ayah 43طَعَامُ ٱلۡأَثِيمِ
skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt
Ayah 44كَٱلۡمُهۡلِ يَغۡلِي فِي ٱلۡبُطُونِ
och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor
Ayah 45كَغَلۡيِ ٱلۡحَمِيمِ
sjuda som skållhett vatten
Ayah 46خُذُوهُ فَٱعۡتِلُوهُ إِلَىٰ سَوَآءِ ٱلۡجَحِيمِ
[Och ett rop skall höjas:] "Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt
Ayah 47ثُمَّ صُبُّواْ فَوۡقَ رَأۡسِهِۦ مِنۡ عَذَابِ ٱلۡحَمِيمِ
häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga
Ayah 48ذُقۡ إِنَّكَ أَنتَ ٱلۡعَزِيزُ ٱلۡكَرِيمُ
Pröva på [detta straff], du som [på jorden] var den mäktige, den förnäme
Ayah 49إِنَّ هَٰذَا مَا كُنتُم بِهِۦ تَمۡتَرُونَ
Det var detta som ni [alla] tvivlade på
Ayah 50إِنَّ ٱلۡمُتَّقِينَ فِي مَقَامٍ أَمِينࣲ
Men de som fruktade Gud skall då [få njuta] i trygghet
Ayah 51فِي جَنَّٰتࣲ وَعُيُونࣲ
av [grönskande] lustgårdar och [porlande] källor
Ayah 52يَلۡبَسُونَ مِن سُندُسࣲ وَإِسۡتَبۡرَقࣲ مُّتَقَٰبِلِينَ
klädda i siden och brokad, [vilande på högsäten] mitt emot varandra
Ayah 53كَذَٰلِكَ وَزَوَّجۡنَٰهُم بِحُورٍ عِينࣲ
Sådan [skall deras lycka vara] och Vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap
Ayah 54يَدۡعُونَ فِيهَا بِكُلِّ فَٰكِهَةٍ ءَامِنِينَ
Där skall de få de frukter som de önskar och frid och ro skall omge dem
Ayah 55لَا يَذُوقُونَ فِيهَا ٱلۡمَوۡتَ إِلَّا ٱلۡمَوۡتَةَ ٱلۡأُولَىٰۖ وَوَقَىٰهُمۡ عَذَابَ ٱلۡجَحِيمِ
Döden skall inte nå dem där, sedan de förut dött döden på jorden och de har skonats från Eldens straff
Ayah 56فَضۡلࣰ ا مِّن رَّبِّكَۚ ذَٰلِكَ هُوَ ٱلۡفَوۡزُ ٱلۡعَظِيمُ
ett bevis på din Herres nåd - detta är den stora segern
Ayah 57فَإِنَّمَا يَسَّرۡنَٰهُ بِلِسَانِكَ لَعَلَّهُمۡ يَتَذَكَّرُونَ
OCH VI har gjort denna [Skrift] lätt att förstå, [förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad] för att de skall kunna ta den till sig
Ayah 58فَٱرۡتَقِبۡ إِنَّهُم مُّرۡتَقِبُونَ
Avvakta därför [det som skall komma]; även de skall avvakta
Ayah 59