Sura Abasa — He frowned

Sura Abasa (He frowned) — 80/114 · 42 verser. Läs och lyssna med arabisk text och svensk översättning.

عَبَسَ وَتَوَلَّىٰٓ

MED BISTER min vände han sig bort

Ayah 1

أَن جَآءَهُ ٱلۡأَعۡمَىٰ

när den blinde mannen kom fram till honom

Ayah 2

وَمَا يُدۡرِيكَ لَعَلَّهُۥ يَزَّكَّىٰٓ

Och kanske skulle han - hur hade du kunnat ana detta? - [kanske skulle han] ha vuxit i renhet

Ayah 3

أَوۡ يَذَّكَّرُ فَتَنفَعَهُ ٱلذِّكۡرَىٰٓ

eller ha tagit emot och dragit nytta av vad du skulle ha sagt [honom]

Ayah 4

أَمَّا مَنِ ٱسۡتَغۡنَىٰ

Den som inte tror sig behöva [Gud och Hans ord]

Ayah 5

فَأَنتَ لَهُۥ تَصَدَّىٰ

till honom lyssnade du uppmärksamt

Ayah 6

وَمَا عَلَيۡكَ أَلَّا يَزَّكَّىٰ

fastän ingen kan klandra dig om han inte renas från sin synd

Ayah 7

وَأَمَّا مَن جَآءَكَ يَسۡعَىٰ

men den som kom till dig med sin enträgna bön

Ayah 8

وَهُوَ يَخۡشَىٰ

och [visade att han] fruktade Gud

Ayah 9

فَأَنتَ عَنۡهُ تَلَهَّىٰ

[honom] lät du gå sin väg ohörd

Ayah 10

كَلَّآ إِنَّهَا تَذۡكِرَةࣱ‏

NEJ [låt] detta bli en påminnelse [för dig]

Ayah 11

فَمَن شَآءَ ذَكَرَهُۥ

Och låt den som vill lägga den på minnet

Ayah 12

فِي صُحُفࣲ مُّكَرَّمَةࣲ‏

[Bevarade] på ark som behandlas med vördnad

Ayah 13

مَّرۡفُوعَةࣲ مُّطَهَّرَةِۭ

hålls de högt i ära, obesmittade av [jordisk smuts]

Ayah 14

بِأَيۡدِي سَفَرَةࣲ‏

[himmelska] budbärare bär dem i sina händer

Ayah 15

كِرَامِۭ بَرَرَةࣲ‏

ädla och plikttrogna [tjänare]

Ayah 16

قُتِلَ ٱلۡإِنسَٰنُ مَآ أَكۡفَرَهُۥ

[Men] genom sin ihärdiga förnekelse av sanningen drar människan på sig [Guds] fördömelse och utestänger sig själv från Hans nåd

Ayah 17

مِنۡ أَيِّ شَيۡءٍ خَلَقَهُۥ

Av vad har Gud skapat henne

Ayah 18

مِن نُّطۡفَةٍ خَلَقَهُۥ فَقَدَّرَهُۥ

Han har skapat henne av en droppe sädesvätska och ger henne därefter de egenskaper [som hennes uppgift kräver]

Ayah 19

ثُمَّ ٱلسَّبِيلَ يَسَّرَهُۥ

Sedan jämnar Han vägen för henne

Ayah 20

ثُمَّ أَمَاتَهُۥ فَأَقۡبَرَهُۥ

Till sist låter Han henne dö och begravas

Ayah 21

ثُمَّ إِذَا شَآءَ أَنشَرَهُۥ

och när Han vill skall Han väcka henne till nytt liv

Ayah 22

كَلَّا لَمَّا يَقۡضِ مَآ أَمَرَهُۥ

Men [människan] har inte fullgjort de plikter som Han har lagt på henne

Ayah 23

فَلۡيَنظُرِ ٱلۡإِنسَٰنُ إِلَىٰ طَعَامِهِۦٓ

Låt människan se på sin föda

Ayah 24

أَنَّا صَبَبۡنَا ٱلۡمَآءَ صَبࣰّ ا

Vi sänder ned regn i riklig mängd

Ayah 25

ثُمَّ شَقَقۡنَا ٱلۡأَرۡضَ شَقࣰّ ا

och låter sedan [de spirande fröna] öppna fåror i jorden

Ayah 26

فَأَنۢبَتۡنَا فِيهَا حَبࣰّ ا

och brödsäd växa upp ur den

Ayah 27

وَعِنَبࣰ ا وَقَضۡبࣰ ا

och druvor och färskt grönt

Ayah 28

وَزَيۡتُونࣰ ا وَنَخۡلࣰ ا

och olivträd och dadelpalmer

Ayah 29

وَحَدَآئِقَ غُلۡبࣰ ا

och [andra träd som bildar] lummiga parker

Ayah 30

وَفَٰكِهَةࣰ وَأَبࣰّ ا

och frukter och foderväxter

Ayah 31

مَّتَٰعࣰ ا لَّكُمۡ وَلِأَنۡعَٰمِكُمۡ

för era egna behov och för er boskap

Ayah 32

فَإِذَا جَآءَتِ ٱلصَّآخَّةُ

NÄR [Uppståndelsens dag] bryter in [med ett mäktigt dån]

Ayah 33

يَوۡمَ يَفِرُّ ٱلۡمَرۡءُ مِنۡ أَخِيهِ

kommer människan att undvika sin broder

Ayah 34

وَأُمِّهِۦ وَأَبِيهِ

och sin moder och sin fader

Ayah 35

وَصَٰحِبَتِهِۦ وَبَنِيهِ

och sin hustru och sina barn

Ayah 36

لِكُلِّ ٱمۡرِيࣲٕ مِّنۡهُمۡ يَوۡمَئِذࣲ شَأۡنࣱ يُغۡنِيهِ

ja, var och en av dem skall ha nog av sina egna bekymmer

Ayah 37

وُجُوهࣱ يَوۡمَئِذࣲ مُّسۡفِرَةࣱ‏

Den Dagen kommer några ansikten att stråla av glädje

Ayah 38

ضَاحِكَةࣱ مُّسۡتَبۡشِرَةࣱ‏

leende och lyckliga

Ayah 39

وَوُجُوهࣱ يَوۡمَئِذٍ عَلَيۡهَا غَبَرَةࣱ‏

Men några ansikten kommer den Dagen att täckas av damm

Ayah 40

تَرۡهَقُهَا قَتَرَةٌ

och skymmas av svart [rök]

Ayah 41

أُوْلَٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡكَفَرَةُ ٱلۡفَجَرَةُ

de är de som förnekade sanningen och sjönk djupt i synd

Ayah 42