Sura Abasa — He frowned
Sura Abasa (He frowned) — 80/114 · 42 verser. Läs och lyssna med arabisk text och svensk översättning.
عَبَسَ وَتَوَلَّىٰٓ
MED BISTER min vände han sig bort
Ayah 1أَن جَآءَهُ ٱلۡأَعۡمَىٰ
när den blinde mannen kom fram till honom
Ayah 2وَمَا يُدۡرِيكَ لَعَلَّهُۥ يَزَّكَّىٰٓ
Och kanske skulle han - hur hade du kunnat ana detta? - [kanske skulle han] ha vuxit i renhet
Ayah 3أَوۡ يَذَّكَّرُ فَتَنفَعَهُ ٱلذِّكۡرَىٰٓ
eller ha tagit emot och dragit nytta av vad du skulle ha sagt [honom]
Ayah 4أَمَّا مَنِ ٱسۡتَغۡنَىٰ
Den som inte tror sig behöva [Gud och Hans ord]
Ayah 5فَأَنتَ لَهُۥ تَصَدَّىٰ
till honom lyssnade du uppmärksamt
Ayah 6وَمَا عَلَيۡكَ أَلَّا يَزَّكَّىٰ
fastän ingen kan klandra dig om han inte renas från sin synd
Ayah 7وَأَمَّا مَن جَآءَكَ يَسۡعَىٰ
men den som kom till dig med sin enträgna bön
Ayah 8وَهُوَ يَخۡشَىٰ
och [visade att han] fruktade Gud
Ayah 9فَأَنتَ عَنۡهُ تَلَهَّىٰ
[honom] lät du gå sin väg ohörd
Ayah 10كَلَّآ إِنَّهَا تَذۡكِرَةࣱ
NEJ [låt] detta bli en påminnelse [för dig]
Ayah 11فَمَن شَآءَ ذَكَرَهُۥ
Och låt den som vill lägga den på minnet
Ayah 12فِي صُحُفࣲ مُّكَرَّمَةࣲ
[Bevarade] på ark som behandlas med vördnad
Ayah 13مَّرۡفُوعَةࣲ مُّطَهَّرَةِۭ
hålls de högt i ära, obesmittade av [jordisk smuts]
Ayah 14بِأَيۡدِي سَفَرَةࣲ
[himmelska] budbärare bär dem i sina händer
Ayah 15كِرَامِۭ بَرَرَةࣲ
ädla och plikttrogna [tjänare]
Ayah 16قُتِلَ ٱلۡإِنسَٰنُ مَآ أَكۡفَرَهُۥ
[Men] genom sin ihärdiga förnekelse av sanningen drar människan på sig [Guds] fördömelse och utestänger sig själv från Hans nåd
Ayah 17مِنۡ أَيِّ شَيۡءٍ خَلَقَهُۥ
Av vad har Gud skapat henne
Ayah 18مِن نُّطۡفَةٍ خَلَقَهُۥ فَقَدَّرَهُۥ
Han har skapat henne av en droppe sädesvätska och ger henne därefter de egenskaper [som hennes uppgift kräver]
Ayah 19ثُمَّ ٱلسَّبِيلَ يَسَّرَهُۥ
Sedan jämnar Han vägen för henne
Ayah 20ثُمَّ أَمَاتَهُۥ فَأَقۡبَرَهُۥ
Till sist låter Han henne dö och begravas
Ayah 21ثُمَّ إِذَا شَآءَ أَنشَرَهُۥ
och när Han vill skall Han väcka henne till nytt liv
Ayah 22كَلَّا لَمَّا يَقۡضِ مَآ أَمَرَهُۥ
Men [människan] har inte fullgjort de plikter som Han har lagt på henne
Ayah 23فَلۡيَنظُرِ ٱلۡإِنسَٰنُ إِلَىٰ طَعَامِهِۦٓ
Låt människan se på sin föda
Ayah 24أَنَّا صَبَبۡنَا ٱلۡمَآءَ صَبࣰّ ا
Vi sänder ned regn i riklig mängd
Ayah 25ثُمَّ شَقَقۡنَا ٱلۡأَرۡضَ شَقࣰّ ا
och låter sedan [de spirande fröna] öppna fåror i jorden
Ayah 26فَأَنۢبَتۡنَا فِيهَا حَبࣰّ ا
och brödsäd växa upp ur den
Ayah 27وَعِنَبࣰ ا وَقَضۡبࣰ ا
och druvor och färskt grönt
Ayah 28وَزَيۡتُونࣰ ا وَنَخۡلࣰ ا
och olivträd och dadelpalmer
Ayah 29وَحَدَآئِقَ غُلۡبࣰ ا
och [andra träd som bildar] lummiga parker
Ayah 30وَفَٰكِهَةࣰ وَأَبࣰّ ا
och frukter och foderväxter
Ayah 31مَّتَٰعࣰ ا لَّكُمۡ وَلِأَنۡعَٰمِكُمۡ
för era egna behov och för er boskap
Ayah 32فَإِذَا جَآءَتِ ٱلصَّآخَّةُ
NÄR [Uppståndelsens dag] bryter in [med ett mäktigt dån]
Ayah 33يَوۡمَ يَفِرُّ ٱلۡمَرۡءُ مِنۡ أَخِيهِ
kommer människan att undvika sin broder
Ayah 34وَأُمِّهِۦ وَأَبِيهِ
och sin moder och sin fader
Ayah 35وَصَٰحِبَتِهِۦ وَبَنِيهِ
och sin hustru och sina barn
Ayah 36لِكُلِّ ٱمۡرِيࣲٕ مِّنۡهُمۡ يَوۡمَئِذࣲ شَأۡنࣱ يُغۡنِيهِ
ja, var och en av dem skall ha nog av sina egna bekymmer
Ayah 37وُجُوهࣱ يَوۡمَئِذࣲ مُّسۡفِرَةࣱ
Den Dagen kommer några ansikten att stråla av glädje
Ayah 38ضَاحِكَةࣱ مُّسۡتَبۡشِرَةࣱ
leende och lyckliga
Ayah 39وَوُجُوهࣱ يَوۡمَئِذٍ عَلَيۡهَا غَبَرَةࣱ
Men några ansikten kommer den Dagen att täckas av damm
Ayah 40تَرۡهَقُهَا قَتَرَةٌ
och skymmas av svart [rök]
Ayah 41أُوْلَٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡكَفَرَةُ ٱلۡفَجَرَةُ
de är de som förnekade sanningen och sjönk djupt i synd
Ayah 42