Sura Al-Ma'aarij — The Ascending Stairways
Sura Al-Ma'aarij (The Ascending Stairways) — 70/114 · 44 verser. Läs och lyssna med arabisk text och svensk översättning.
سَأَلَ سَآئِلُۢ بِعَذَابࣲ وَاقِعࣲ
EN MAN frågade om ett straff som väntar
Ayah 1لِّلۡكَٰفِرِينَ لَيۡسَ لَهُۥ دَافِعࣱ
dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja
Ayah 2مِّنَ ٱللَّهِ ذِي ٱلۡمَعَارِجِ
[ett straff] från Gud till vilken många vägar leder upp
Ayah 3تَعۡرُجُ ٱلۡمَلَٰٓئِكَةُ وَٱلرُّوحُ إِلَيۡهِ فِي يَوۡمࣲ كَانَ مِقۡدَارُهُۥ خَمۡسِينَ أَلۡفَ سَنَةࣲ
Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år
Ayah 4فَٱصۡبِرۡ صَبۡرࣰ ا جَمِيلًا
Uthärda därför [dina prövningar, Muhammad,] med väl buret tålamod
Ayah 5إِنَّهُمۡ يَرَوۡنَهُۥ بَعِيدࣰ ا
De ser [straffet] som något mycket avlägset
Ayah 6وَنَرَىٰهُ قَرِيبࣰ ا
men Vi ser det som något som ligger helt nära
Ayah 7يَوۡمَ تَكُونُ ٱلسَّمَآءُ كَٱلۡمُهۡلِ
Den Dagen skall himlen likna smält koppar
Ayah 8وَتَكُونُ ٱلۡجِبَالُ كَٱلۡعِهۡنِ
och bergen skall vara som högar av rödfärgad ull
Ayah 9وَلَا يَسۡـَٔلُ حَمِيمٌ حَمِيمࣰ ا
Ingen vän frågar efter en vän
Ayah 10يُبَصَّرُونَهُمۡۚ يَوَدُّ ٱلۡمُجۡرِمُ لَوۡ يَفۡتَدِي مِنۡ عَذَابِ يَوۡمِئِذِۭ بِبَنِيهِ
[ändå] får de se varandra. För att köpa sig fri från straffet kommer den obotfärdige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn
Ayah 11وَصَٰحِبَتِهِۦ وَأَخِيهِ
sin hustru, sin broder
Ayah 12وَفَصِيلَتِهِ ٱلَّتِي تُـٔۡوِيهِ
de anhöriga som hade beskyddat honom
Ayah 13وَمَن فِي ٱلۡأَرۡضِ جَمِيعࣰ ا ثُمَّ يُنجِيهِ
ja, alla jordens invånare - [om] han på så sätt kan rädda sig
Ayah 14كَلَّآۖ إِنَّهَا لَظَىٰ
Ack, nej! [Han slipper inte ifrån denna] rasande eld
Ayah 15نَزَّاعَةࣰ لِّلشَّوَىٰ
som skall [bränna] bort hans hud upp till och med huvudsvålen
Ayah 16تَدۡعُواْ مَنۡ أَدۡبَرَ وَتَوَلَّىٰ
Den kallar alla dem som vände ryggen [åt budskapet] och drog sig undan
Ayah 17وَجَمَعَ فَأَوۡعَىٰٓ
och dem som samlade och gömde [rikedomar i sina kassakistor]
Ayah 18۞إِنَّ ٱلۡإِنسَٰنَ خُلِقَ هَلُوعًا
MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig
Ayah 19إِذَا مَسَّهُ ٱلشَّرُّ جَزُوعࣰ ا
Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont
Ayah 20وَإِذَا مَسَّهُ ٱلۡخَيۡرُ مَنُوعًا
men om det goda kommer på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig
Ayah 21إِلَّا ٱلۡمُصَلِّينَ
[Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin andakt
Ayah 22ٱلَّذِينَ هُمۡ عَلَىٰ صَلَاتِهِمۡ دَآئِمُونَ
och som oförtröttligt förrättar sin bön
Ayah 23وَٱلَّذِينَ فِيٓ أَمۡوَٰلِهِمۡ حَقࣱّ مَّعۡلُومࣱ
och som av vad de äger [anslår] rättmätiga andelar
Ayah 24لِّلسَّآئِلِ وَٱلۡمَحۡرُومِ
åt tiggarna och dem som [i tysthet] lider nöd
Ayah 25وَٱلَّذِينَ يُصَدِّقُونَ بِيَوۡمِ ٱلدِّينِ
och som tror på Domens dag
Ayah 26وَٱلَّذِينَ هُم مِّنۡ عَذَابِ رَبِّهِم مُّشۡفِقُونَ
och fruktar sin Herres straff
Ayah 27إِنَّ عَذَابَ رَبِّهِمۡ غَيۡرُ مَأۡمُونࣲ
ingen kan vara säker på att gå fri från sin Herres straff
Ayah 28وَٱلَّذِينَ هُمۡ لِفُرُوجِهِمۡ حَٰفِظُونَ
och som håller sina begär i styr
Ayah 29إِلَّا عَلَىٰٓ أَزۡوَٰجِهِمۡ أَوۡ مَا مَلَكَتۡ أَيۡمَٰنُهُمۡ فَإِنَّهُمۡ غَيۡرُ مَلُومِينَ
och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem
Ayah 30فَمَنِ ٱبۡتَغَىٰ وَرَآءَ ذَٰلِكَ فَأُوْلَٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡعَادُونَ
men går de längre är de syndare
Ayah 31وَٱلَّذِينَ هُمۡ لِأَمَٰنَٰتِهِمۡ وَعَهۡدِهِمۡ رَٰعُونَ
och de som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften
Ayah 32وَٱلَّذِينَ هُم بِشَهَٰدَٰتِهِمۡ قَآئِمُونَ
och de som står fast vid sitt vittnesmål
Ayah 33وَٱلَّذِينَ هُمۡ عَلَىٰ صَلَاتِهِمۡ يُحَافِظُونَ
och de som slår vakt om bönen
Ayah 34أُوْلَٰٓئِكَ فِي جَنَّٰتࣲ مُّكۡرَمُونَ
[Alla] dessa skall [hälsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgårdar
Ayah 35فَمَالِ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ قِبَلَكَ مُهۡطِعِينَ
HUR ÄR det fatt med [dessa] sanningens förnekare, som ivrigt tränger fram med sträckta halsar
Ayah 36عَنِ ٱلۡيَمِينِ وَعَنِ ٱلشِّمَالِ عِزِينَ
från höger och vänster i stora grupper
Ayah 37أَيَطۡمَعُ كُلُّ ٱمۡرِيࣲٕ مِّنۡهُمۡ أَن يُدۡخَلَ جَنَّةَ نَعِيمࣲ
Är det av iver att få stiga in i lycksalighetens lustgårdar
Ayah 38كَلَّآۖ إِنَّا خَلَقۡنَٰهُم مِّمَّا يَعۡلَمُونَ
Visst inte! De vet ju av vad de har skapats
Ayah 39فَلَآ أُقۡسِمُ بِرَبِّ ٱلۡمَشَٰرِقِ وَٱلۡمَغَٰرِبِ إِنَّا لَقَٰدِرُونَ
Vid alla soluppgångars och alla solnedgångars Herre! Vi är sannerligen i stånd
Ayah 40عَلَىٰٓ أَن نُّبَدِّلَ خَيۡرࣰ ا مِّنۡهُمۡ وَمَا نَحۡنُ بِمَسۡبُوقِينَ
att i deras ställe sätta bättre [människor än de] - ingenting kan hindra Oss
Ayah 41فَذَرۡهُمۡ يَخُوضُواْ وَيَلۡعَبُواْ حَتَّىٰ يُلَٰقُواْ يَوۡمَهُمُ ٱلَّذِي يُوعَدُونَ
Låt nu [förnekarna] fortsätta med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de fått löfte om
Ayah 42يَوۡمَ يَخۡرُجُونَ مِنَ ٱلۡأَجۡدَاثِ سِرَاعࣰ ا كَأَنَّهُمۡ إِلَىٰ نُصُبࣲ يُوفِضُونَ
den Dag då de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade bråttom att inställa sig [till andakten] inför sina gudabilder
Ayah 43خَٰشِعَةً أَبۡصَٰرُهُمۡ تَرۡهَقُهُمۡ ذِلَّةࣱۚ ذَٰلِكَ ٱلۡيَوۡمُ ٱلَّذِي كَانُواْ يُوعَدُونَ
stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta är den Dag om vars ankomst de gång på gång har varskotts
Ayah 44