Sura Al-Fajr — The Dawn

Sura Al-Fajr (The Dawn) — 89/114 · 30 verser. Läs och lyssna med arabisk text och svensk översättning.

وَٱلۡفَجۡرِ

VID gryningsljuset

Ayah 1

وَلَيَالٍ عَشۡرࣲ‏

och vid de tio nätterna

Ayah 2

وَٱلشَّفۡعِ وَٱلۡوَتۡرِ

Vid det jämna talet och det udda

Ayah 3

وَٱلَّيۡلِ إِذَا يَسۡرِ

Vid natten, när den viker

Ayah 4

هَلۡ فِي ذَٰلِكَ قَسَمࣱ لِّذِي حِجۡرٍ

Räcker inte denna försäkran för [att övertyga] den som är begåvad med insikt och förstånd

Ayah 5

أَلَمۡ تَرَ كَيۡفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِعَادٍ

HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Aad

Ayah 6

إِرَمَ ذَاتِ ٱلۡعِمَادِ

Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad]

Ayah 7

ٱلَّتِي لَمۡ يُخۡلَقۡ مِثۡلُهَا فِي ٱلۡبِلَٰدِ

vars like aldrig har återskapats på jorden

Ayah 8

وَثَمُودَ ٱلَّذِينَ جَابُواْ ٱلصَّخۡرَ بِٱلۡوَادِ

Och mot thamudenerna, som högg ut [sina bostäder] i dalens klippväggar

Ayah 9

وَفِرۡعَوۡنَ ذِي ٱلۡأَوۡتَادِ

Och mot [de oräkneliga] tältmasternas Farao

Ayah 10

ٱلَّذِينَ طَغَوۡاْ فِي ٱلۡبِلَٰدِ

[Alla] gick de för långt i sitt trots på jorden

Ayah 11

فَأَكۡثَرُواْ فِيهَا ٱلۡفَسَادَ

och de störde ordningen och spred överallt sedefördärv

Ayah 12

فَصَبَّ عَلَيۡهِمۡ رَبُّكَ سَوۡطَ عَذَابٍ

och därför lät din Herre straffets piska vina över dem

Ayah 13

إِنَّ رَبَّكَ لَبِٱلۡمِرۡصَادِ

Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet

Ayah 14

فَأَمَّا ٱلۡإِنسَٰنُ إِذَا مَا ٱبۡتَلَىٰهُ رَبُّهُۥ فَأَكۡرَمَهُۥ وَنَعَّمَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّيٓ أَكۡرَمَنِ

MEN vad människan beträffar säger hon, var gång hennes Herre för att pröva henne låter henne nå ära och välstånd: "Min Herre har hedrat mig [på grund av mina förtjänster]

Ayah 15

وَأَمَّآ إِذَا مَا ٱبۡتَلَىٰهُ فَقَدَرَ عَلَيۡهِ رِزۡقَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّيٓ أَهَٰنَنِ

Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: "Min Herre skämmer ut mig

Ayah 16

كَلَّاۖ بَل لَّا تُكۡرِمُونَ ٱلۡيَتِيمَ

Nej, men [se på er själva]! Mot de faderlösa visar ni ingen givmildhet

Ayah 17

وَلَا تَحَٰٓضُّونَ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلۡمِسۡكِينِ

och ni uppmanar inte varandra att ge den nödställde att äta

Ayah 18

وَتَأۡكُلُونَ ٱلتُّرَاثَ أَكۡلࣰ ا لَّمࣰّ ا

och ni slukar [andras] arv med glupande aptit

Ayah 19

وَتُحِبُّونَ ٱلۡمَالَ حُبࣰّ ا جَمࣰّ ا

Och er kärlek till pengar känner inga gränser

Ayah 20

كَلَّآۖ إِذَا دُكَّتِ ٱلۡأَرۡضُ دَكࣰّ ا دَكࣰّ ا

Nej [tag er i akt]! När jordskorpan smulas sönder i stöt efter stöt

Ayah 21

وَجَآءَ رَبُّكَ وَٱلۡمَلَكُ صَفࣰّ ا صَفࣰّ ا

och din Herre visar sig med änglarna i slutna led

Ayah 22

وَجِاْيٓءَ يَوۡمَئِذِۭ بِجَهَنَّمَۚ يَوۡمَئِذࣲ يَتَذَكَّرُ ٱلۡإِنسَٰنُ وَأَنَّىٰ لَهُ ٱلذِّكۡرَىٰ

och helvetet görs [synligt], den Dagen skall människan minnas [Våra varningar] - men vad hjälper det henne då att hon minns

Ayah 23

يَقُولُ يَٰلَيۡتَنِي قَدَّمۡتُ لِحَيَاتِي

[Då] kommer hon att säga: "Om jag ändå hade tänkt på [att med goda handlingar] förbereda mig för mitt liv [i evigheten]

Ayah 24

فَيَوۡمَئِذࣲ لَّا يُعَذِّبُ عَذَابَهُۥٓ أَحَدࣱ‏

Ingen straffar så hårt som Han den Dagen skall straffa

Ayah 25

وَلَا يُوثِقُ وَثَاقَهُۥٓ أَحَدࣱ‏

och ingen kan fängsla med sådana bojor som Han

Ayah 26

يَٰٓأَيَّتُهَا ٱلنَّفۡسُ ٱلۡمُطۡمَئِنَّةُ

[Då säger Gud till den rättfärdige:] "Du själ, som har kommit till ro

Ayah 27

ٱرۡجِعِيٓ إِلَىٰ رَبِّكِ رَاضِيَةࣰ مَّرۡضِيَّةࣰ‏

Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag

Ayah 28

فَٱدۡخُلِي فِي عِبَٰدِي

Stig in med skaran av Mina tjänare

Ayah 29

وَٱدۡخُلِي جَنَّتِي

Stig in i Mitt paradis

Ayah 30