Sura Al-Fajr — The Dawn
Sura Al-Fajr (The Dawn) — 89/114 · 30 verser. Läs och lyssna med arabisk text och svensk översättning.
وَٱلۡفَجۡرِ
VID gryningsljuset
Ayah 1وَلَيَالٍ عَشۡرࣲ
och vid de tio nätterna
Ayah 2وَٱلشَّفۡعِ وَٱلۡوَتۡرِ
Vid det jämna talet och det udda
Ayah 3وَٱلَّيۡلِ إِذَا يَسۡرِ
Vid natten, när den viker
Ayah 4هَلۡ فِي ذَٰلِكَ قَسَمࣱ لِّذِي حِجۡرٍ
Räcker inte denna försäkran för [att övertyga] den som är begåvad med insikt och förstånd
Ayah 5أَلَمۡ تَرَ كَيۡفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِعَادٍ
HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Aad
Ayah 6إِرَمَ ذَاتِ ٱلۡعِمَادِ
Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad]
Ayah 7ٱلَّتِي لَمۡ يُخۡلَقۡ مِثۡلُهَا فِي ٱلۡبِلَٰدِ
vars like aldrig har återskapats på jorden
Ayah 8وَثَمُودَ ٱلَّذِينَ جَابُواْ ٱلصَّخۡرَ بِٱلۡوَادِ
Och mot thamudenerna, som högg ut [sina bostäder] i dalens klippväggar
Ayah 9وَفِرۡعَوۡنَ ذِي ٱلۡأَوۡتَادِ
Och mot [de oräkneliga] tältmasternas Farao
Ayah 10ٱلَّذِينَ طَغَوۡاْ فِي ٱلۡبِلَٰدِ
[Alla] gick de för långt i sitt trots på jorden
Ayah 11فَأَكۡثَرُواْ فِيهَا ٱلۡفَسَادَ
och de störde ordningen och spred överallt sedefördärv
Ayah 12فَصَبَّ عَلَيۡهِمۡ رَبُّكَ سَوۡطَ عَذَابٍ
och därför lät din Herre straffets piska vina över dem
Ayah 13إِنَّ رَبَّكَ لَبِٱلۡمِرۡصَادِ
Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet
Ayah 14فَأَمَّا ٱلۡإِنسَٰنُ إِذَا مَا ٱبۡتَلَىٰهُ رَبُّهُۥ فَأَكۡرَمَهُۥ وَنَعَّمَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّيٓ أَكۡرَمَنِ
MEN vad människan beträffar säger hon, var gång hennes Herre för att pröva henne låter henne nå ära och välstånd: "Min Herre har hedrat mig [på grund av mina förtjänster]
Ayah 15وَأَمَّآ إِذَا مَا ٱبۡتَلَىٰهُ فَقَدَرَ عَلَيۡهِ رِزۡقَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّيٓ أَهَٰنَنِ
Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: "Min Herre skämmer ut mig
Ayah 16كَلَّاۖ بَل لَّا تُكۡرِمُونَ ٱلۡيَتِيمَ
Nej, men [se på er själva]! Mot de faderlösa visar ni ingen givmildhet
Ayah 17وَلَا تَحَٰٓضُّونَ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلۡمِسۡكِينِ
och ni uppmanar inte varandra att ge den nödställde att äta
Ayah 18وَتَأۡكُلُونَ ٱلتُّرَاثَ أَكۡلࣰ ا لَّمࣰّ ا
och ni slukar [andras] arv med glupande aptit
Ayah 19وَتُحِبُّونَ ٱلۡمَالَ حُبࣰّ ا جَمࣰّ ا
Och er kärlek till pengar känner inga gränser
Ayah 20كَلَّآۖ إِذَا دُكَّتِ ٱلۡأَرۡضُ دَكࣰّ ا دَكࣰّ ا
Nej [tag er i akt]! När jordskorpan smulas sönder i stöt efter stöt
Ayah 21وَجَآءَ رَبُّكَ وَٱلۡمَلَكُ صَفࣰّ ا صَفࣰّ ا
och din Herre visar sig med änglarna i slutna led
Ayah 22وَجِاْيٓءَ يَوۡمَئِذِۭ بِجَهَنَّمَۚ يَوۡمَئِذࣲ يَتَذَكَّرُ ٱلۡإِنسَٰنُ وَأَنَّىٰ لَهُ ٱلذِّكۡرَىٰ
och helvetet görs [synligt], den Dagen skall människan minnas [Våra varningar] - men vad hjälper det henne då att hon minns
Ayah 23يَقُولُ يَٰلَيۡتَنِي قَدَّمۡتُ لِحَيَاتِي
[Då] kommer hon att säga: "Om jag ändå hade tänkt på [att med goda handlingar] förbereda mig för mitt liv [i evigheten]
Ayah 24فَيَوۡمَئِذࣲ لَّا يُعَذِّبُ عَذَابَهُۥٓ أَحَدࣱ
Ingen straffar så hårt som Han den Dagen skall straffa
Ayah 25وَلَا يُوثِقُ وَثَاقَهُۥٓ أَحَدࣱ
och ingen kan fängsla med sådana bojor som Han
Ayah 26يَٰٓأَيَّتُهَا ٱلنَّفۡسُ ٱلۡمُطۡمَئِنَّةُ
[Då säger Gud till den rättfärdige:] "Du själ, som har kommit till ro
Ayah 27ٱرۡجِعِيٓ إِلَىٰ رَبِّكِ رَاضِيَةࣰ مَّرۡضِيَّةࣰ
Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag
Ayah 28فَٱدۡخُلِي فِي عِبَٰدِي
Stig in med skaran av Mina tjänare
Ayah 29وَٱدۡخُلِي جَنَّتِي
Stig in i Mitt paradis
Ayah 30