Sura Al-Haaqqa — The Reality
Sura Al-Haaqqa (The Reality) — 69/114 · 52 verser. Läs och lyssna med arabisk text och svensk översättning.
ٱلۡحَآقَّةُ
SANNINGENS stund [skall komma]
Ayah 1مَا ٱلۡحَآقَّةُ
Vad betyder Sanningens stund
Ayah 2وَمَآ أَدۡرَىٰكَ مَا ٱلۡحَآقَّةُ
Och vad kan låta dig förstå vad Sanningens stund betyder
Ayah 3كَذَّبَتۡ ثَمُودُ وَعَادُۢ بِٱلۡقَارِعَةِ
[STAMMARNA] Thamud och Aad ville inte tro på det dundrande slaget
Ayah 4فَأَمَّا ثَمُودُ فَأُهۡلِكُواْ بِٱلطَّاغِيَةِ
Thamudenerna begravdes av ett jordskalv
Ayah 5وَأَمَّا عَادࣱ فَأُهۡلِكُواْ بِرِيحࣲ صَرۡصَرٍ عَاتِيَةࣲ
och vad [stammen] Aad beträffar utplånades den av en piskande stormvind med iskyla
Ayah 6سَخَّرَهَا عَلَيۡهِمۡ سَبۡعَ لَيَالࣲ وَثَمَٰنِيَةَ أَيَّامٍ حُسُومࣰ اۖ فَتَرَى ٱلۡقَوۡمَ فِيهَا صَرۡعَىٰ كَأَنَّهُمۡ أَعۡجَازُ نَخۡلٍ خَاوِيَةࣲ
som Han lät rasa mot dem utan uppehåll i sju nätter och åtta dagar. Där kunde man se människorna ligga utsträckta [på marken] som urgröpta palmstubbar
Ayah 7فَهَلۡ تَرَىٰ لَهُم مِّنۢ بَاقِيَةࣲ
Kan du [nu] finna några spår efter dem
Ayah 8وَجَآءَ فِرۡعَوۡنُ وَمَن قَبۡلَهُۥ وَٱلۡمُؤۡتَفِكَٰتُ بِٱلۡخَاطِئَةِ
Och Farao och [folken] som levde före honom och [människorna i] de ödelagda [städerna] bar [alla på en tung börda av] synd
Ayah 9فَعَصَوۡاْ رَسُولَ رَبِّهِمۡ فَأَخَذَهُمۡ أَخۡذَةࣰ رَّابِيَةً
När de satte sig upp mot sin Herres sändebud, straffade Han dem med fruktansvärd stränghet
Ayah 10إِنَّا لَمَّا طَغَا ٱلۡمَآءُ حَمَلۡنَٰكُمۡ فِي ٱلۡجَارِيَةِ
När vattenmassorna sprängde alla hinder lät Vi arken bära er
Ayah 11لِنَجۡعَلَهَا لَكُمۡ تَذۡكِرَةࣰ وَتَعِيَهَآ أُذُنࣱ وَٰعِيَةࣱ
Den skulle bli ett tecken och en påminnelse för er, som varje uppmärksam lyssnare bevarar i sitt hjärta
Ayah 12فَإِذَا نُفِخَ فِي ٱلصُّورِ نَفۡخَةࣱ وَٰحِدَةࣱ
Och när domedagsbasunen ljuder - en enda gång
Ayah 13وَحُمِلَتِ ٱلۡأَرۡضُ وَٱلۡجِبَالُ فَدُكَّتَا دَكَّةࣰ وَٰحِدَةࣰ
och jordytan och bergen lyfts upp och krossas i en enda stöt
Ayah 14فَيَوۡمَئِذࣲ وَقَعَتِ ٱلۡوَاقِعَةُ
den Dagen har det kommit som måste komma
Ayah 15وَٱنشَقَّتِ ٱلسَّمَآءُ فَهِيَ يَوۡمَئِذࣲ وَاهِيَةࣱ
Och himlen - som har blivit skör - skall brista
Ayah 16وَٱلۡمَلَكُ عَلَىٰٓ أَرۡجَآئِهَاۚ وَيَحۡمِلُ عَرۡشَ رَبِّكَ فَوۡقَهُمۡ يَوۡمَئِذࣲ ثَمَٰنِيَةࣱ
och änglarna [skall stiga fram] från alla håll och över dem skall åtta [bärare] den Dagen bära din Herres tron
Ayah 17يَوۡمَئِذࣲ تُعۡرَضُونَ لَا تَخۡفَىٰ مِنكُمۡ خَافِيَةࣱ
Den Dagen kommer ni att undergå [rannsakan och dom] och ingenting, som ni höll hemligt, skall förbli dolt
Ayah 18فَأَمَّا مَنۡ أُوتِيَ كِتَٰبَهُۥ بِيَمِينِهِۦ فَيَقُولُ هَآؤُمُ ٱقۡرَءُواْ كِتَٰبِيَهۡ
Och den som får ta emot sin bok med höger hand skall ropa: "Kom! Läs [vad som står] i min bok
Ayah 19إِنِّي ظَنَنتُ أَنِّي مُلَٰقٍ حِسَابِيَهۡ
Jag visste att jag [en dag] skulle kallas att avlägga räkenskap
Ayah 20فَهُوَ فِي عِيشَةࣲ رَّاضِيَةࣲ
Han skall leva, salig
Ayah 21فِي جَنَّةٍ عَالِيَةࣲ
i ett himmelskt paradis
Ayah 22قُطُوفُهَا دَانِيَةࣱ
där [alla] frukter är [lockande] nära
Ayah 23كُلُواْ وَٱشۡرَبُواْ هَنِيٓـَٔۢا بِمَآ أَسۡلَفۡتُمۡ فِي ٱلۡأَيَّامِ ٱلۡخَالِيَةِ
[Han och hans medbröder skall uppmanas:] "Ät och drick av hjärtans lust! [Detta är lönen] för de [goda handlingar] som ni sände framför er
Ayah 24وَأَمَّا مَنۡ أُوتِيَ كِتَٰبَهُۥ بِشِمَالِهِۦ فَيَقُولُ يَٰلَيۡتَنِي لَمۡ أُوتَ كِتَٰبِيَهۡ
Men den som får ta emot sin bok med vänster hand skall säga: "Ack, om jag ändå hade sluppit se min bok
Ayah 25وَلَمۡ أَدۡرِ مَا حِسَابِيَهۡ
och fått förbli i okunnighet om denna räkenskap över mitt [liv]
Ayah 26يَٰلَيۡتَهَا كَانَتِ ٱلۡقَاضِيَةَ
Om ändå detta hade varit slutet
Ayah 27مَآ أَغۡنَىٰ عَنِّي مَالِيَهۡۜ
Ingen nytta har jag av allt det som jag ägde
Ayah 28هَلَكَ عَنِّي سُلۡطَٰنِيَهۡ
Mina argument har mist all styrka
Ayah 29خُذُوهُ فَغُلُّوهُ
[Då skall befallningen ges:] "Grip honom och slå honom i en krage av järn
Ayah 30ثُمَّ ٱلۡجَحِيمَ صَلُّوهُ
och låt helvetets lågor sveda honom
Ayah 31ثُمَّ فِي سِلۡسِلَةࣲ ذَرۡعُهَا سَبۡعُونَ ذِرَاعࣰ ا فَٱسۡلُكُوهُ
Kedja därefter ihop honom [med andra syndare] i en kedja vars längd är sjuttio alnar
Ayah 32إِنَّهُۥ كَانَ لَا يُؤۡمِنُ بِٱللَّهِ ٱلۡعَظِيمِ
han ville nämligen inte tro på Guds höga majestät
Ayah 33وَلَا يَحُضُّ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلۡمِسۡكِينِ
och uppmanade ingen att ge den fattige att äta
Ayah 34فَلَيۡسَ لَهُ ٱلۡيَوۡمَ هَٰهُنَا حَمِيمࣱ
Därför har han här i dag ingen vän
Ayah 35وَلَا طَعَامٌ إِلَّا مِنۡ غِسۡلِينࣲ
och får ingen annan föda än sådana motbjudande anrättningar
Ayah 36لَّا يَأۡكُلُهُۥٓ إِلَّا ٱلۡخَٰطِـُٔونَ
som bara syndarna kan svälja
Ayah 37فَلَآ أُقۡسِمُ بِمَا تُبۡصِرُونَ
VID allt det som ni kan urskilja
Ayah 38وَمَا لَا تُبۡصِرُونَ
och vid det som ni inte kan urskilja
Ayah 39إِنَّهُۥ لَقَوۡلُ رَسُولࣲ كَرِيمࣲ
Förvisso är detta ett ädelt Sändebuds ord
Ayah 40وَمَا هُوَ بِقَوۡلِ شَاعِرࣲۚ قَلِيلࣰ ا مَّا تُؤۡمِنُونَ
inte ord av en poet - få är de ting ni tror på
Ayah 41وَلَا بِقَوۡلِ كَاهِنࣲۚ قَلِيلࣰ ا مَّا تَذَكَّرُونَ
Inte heller ord av en spåman - få är de ting ni ägnar eftertanke åt
Ayah 42تَنزِيلࣱ مِّن رَّبِّ ٱلۡعَٰلَمِينَ
[Detta är] en uppenbarelse från världarnas Herre
Ayah 43وَلَوۡ تَقَوَّلَ عَلَيۡنَا بَعۡضَ ٱلۡأَقَاوِيلِ
Om han [som fått uppenbarelserna sig anförtrodda hade tillfogat] några ord och påstått att de var Våra
Ayah 44لَأَخَذۡنَا مِنۡهُ بِٱلۡيَمِينِ
skulle Vi ha gripit hans högra hand
Ayah 45ثُمَّ لَقَطَعۡنَا مِنۡهُ ٱلۡوَتِينَ
och sedan ha skurit upp hans kroppspulsåder
Ayah 46فَمَا مِنكُم مِّنۡ أَحَدٍ عَنۡهُ حَٰجِزِينَ
Ingen av er hade då kunnat rädda honom
Ayah 47وَإِنَّهُۥ لَتَذۡكِرَةࣱ لِّلۡمُتَّقِينَ
[Denna Koran] är helt visst en påminnelse till dem som fruktar Gud och ständigt har Honom för ögonen
Ayah 48وَإِنَّا لَنَعۡلَمُ أَنَّ مِنكُم مُّكَذِّبِينَ
Vi vet att det bland er finns de som kommer att förneka [den]
Ayah 49وَإِنَّهُۥ لَحَسۡرَةٌ عَلَى ٱلۡكَٰفِرِينَ
och detta kommer att orsaka förnekarna [själva] bitter grämelse
Ayah 50وَإِنَّهُۥ لَحَقُّ ٱلۡيَقِينِ
Helt visst är den den absoluta Sanningen
Ayah 51فَسَبِّحۡ بِٱسۡمِ رَبِّكَ ٱلۡعَظِيمِ
Prisa därför din Herres namn, omstrålat av makt och härlighet
Ayah 52