Sura Adh-Dhaariyat — The Winnowing Winds
Sura Adh-Dhaariyat (The Winnowing Winds) — 51/114 · 60 verser. Läs och lyssna med arabisk text och svensk översättning.
وَٱلذَّٰرِيَٰتِ ذَرۡوࣰ ا
VID [vindarna] som virvlar upp [damm och vissna löv]
Ayah 1فَٱلۡحَٰمِلَٰتِ وِقۡرࣰ ا
vid [molnen] som för med sig regn
Ayah 2فَٱلۡجَٰرِيَٰتِ يُسۡرࣰ ا
vid [skeppen] som glider fram med lätthet
Ayah 3فَٱلۡمُقَسِّمَٰتِ أَمۡرًا
vid [änglarna] som på [Guds] befallning fördelar [Hans gåvor]
Ayah 4إِنَّمَا تُوعَدُونَ لَصَادِقࣱ
[De vittnar att] det löfte ni fått är sanning
Ayah 5وَإِنَّ ٱلدِّينَ لَوَٰقِعࣱ
[och att] räkenskapen och domen skall komma
Ayah 6وَٱلسَّمَآءِ ذَاتِ ٱلۡحُبُكِ
VID himlens valv, korsat av stjärnornas stråk
Ayah 7إِنَّكُمۡ لَفِي قَوۡلࣲ مُّخۡتَلِفࣲ
[Människor!] Era åsikter [om trons innehåll] går sannerligen vitt isär
Ayah 8يُؤۡفَكُ عَنۡهُ مَنۡ أُفِكَ
Den som vill låta sig föras bakom ljuset har redan fått synen förvänd
Ayah 9قُتِلَ ٱلۡخَرَّٰصُونَ
Måtte [Gud] förgöra alla lögnare som påstår och gissar vad de inte kan veta
Ayah 10ٱلَّذِينَ هُمۡ فِي غَمۡرَةࣲ سَاهُونَ
de som [vadar] i förvirring och självbedrägeri
Ayah 11يَسۡـَٔلُونَ أَيَّانَ يَوۡمُ ٱلدِّينِ
och [hånfullt] frågar: "Och när skall denna Domens dag komma
Ayah 12يَوۡمَ هُمۡ عَلَى ٱلنَّارِ يُفۡتَنُونَ
Den Dagen skall de plågas över elden
Ayah 13ذُوقُواْ فِتۡنَتَكُمۡ هَٰذَا ٱلَّذِي كُنتُم بِهِۦ تَسۡتَعۡجِلُونَ
[och en röst skall säga:] "Smaka eldprovet som ni [nu skall undergå]! Det är detta som ni ville påskynda
Ayah 14إِنَّ ٱلۡمُتَّقِينَ فِي جَنَّٰتࣲ وَعُيُونٍ
Men de som fruktade Gud skall vistas i lustgårdar med [porlande] källor
Ayah 15ءَاخِذِينَ مَآ ءَاتَىٰهُمۡ رَبُّهُمۡۚ إِنَّهُمۡ كَانُواْ قَبۡلَ ذَٰلِكَ مُحۡسِنِينَ
och där njuta av det som deras Herre har skänkt dem, därför att de [på jorden] gjorde de det goda och det rätta
Ayah 16كَانُواْ قَلِيلࣰ ا مِّنَ ٱلَّيۡلِ مَا يَهۡجَعُونَ
de ägnade inte mera än en kort del av natten åt sömn
Ayah 17وَبِٱلۡأَسۡحَارِ هُمۡ يَسۡتَغۡفِرُونَ
och i den tidiga gryningen bad de om Guds förlåtelse för sina synder
Ayah 18وَفِيٓ أَمۡوَٰلِهِمۡ حَقࣱّ لِّلسَّآئِلِ وَٱلۡمَحۡرُومِ
Och av det som de ägde gav de tiggarna och dem som led nöd [i tysthet] deras rättmätiga andel
Ayah 19وَفِي ٱلۡأَرۡضِ ءَايَٰتࣱ لِّلۡمُوقِنِينَ
FÖR DEM som har visshet i tron finns tecken [på Guds allmakt överallt] på jorden
Ayah 20وَفِيٓ أَنفُسِكُمۡۚ أَفَلَا تُبۡصِرُونَ
och inom er själva. Varför inte [öppna ögonen och] se
Ayah 21وَفِي ٱلسَّمَآءِ رِزۡقُكُمۡ وَمَا تُوعَدُونَ
I himlen finns det som [hjälper er] att uppehålla livet och där finns det som ni fått löfte om [i nästa liv]
Ayah 22فَوَرَبِّ ٱلسَّمَآءِ وَٱلۡأَرۡضِ إِنَّهُۥ لَحَقࣱّ مِّثۡلَ مَآ أَنَّكُمۡ تَنطِقُونَ
ja, vid himlarnas och jordens Herre! - allt detta är sanning, [lika sant] som att ni har förmågan att tala
Ayah 23هَلۡ أَتَىٰكَ حَدِيثُ ضَيۡفِ إِبۡرَٰهِيمَ ٱلۡمُكۡرَمِينَ
HAR DU hört berättelsen om Abrahams himmelska gäster
Ayah 24إِذۡ دَخَلُواْ عَلَيۡهِ فَقَالُواْ سَلَٰمࣰ اۖ قَالَ سَلَٰمࣱ قَوۡمࣱ مُّنكَرُونَ
När de kom till honom och hälsade "Fred!", svarade han: "Fred [vare med er]! Ni är [tydligtvis] främlingar [här]
Ayah 25فَرَاغَ إِلَىٰٓ أَهۡلِهِۦ فَجَآءَ بِعِجۡلࣲ سَمِينࣲ
Efter ett kort samråd med husfolket kom han ut med en [helstekt] gödkalv
Ayah 26فَقَرَّبَهُۥٓ إِلَيۡهِمۡ قَالَ أَلَا تَأۡكُلُونَ
som han satte framför dem och bad dem ta för sig
Ayah 27فَأَوۡجَسَ مِنۡهُمۡ خِيفَةࣰۖ قَالُواْ لَا تَخَفۡۖ وَبَشَّرُوهُ بِغُلَٰمٍ عَلِيمࣲ
[När han såg att de inte åt] blev han rädd att de [hade ont i sinnet]. Men då sade de: "Du har ingenting att frukta!" - och de gav honom det glada budskapet om en son [som skulle födas åt honom och bli en man] med stor visdom
Ayah 28فَأَقۡبَلَتِ ٱمۡرَأَتُهُۥ فِي صَرَّةࣲ فَصَكَّتۡ وَجۡهَهَا وَقَالَتۡ عَجُوزٌ عَقِيمࣱ
Då närmade sig hans hustru och slog sig för pannan med ett jämmerrop och utbrast: "En gammal orkeslös och ofruktsam kvinna [som jag]
Ayah 29قَالُواْ كَذَٰلِكِ قَالَ رَبُّكِۖ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلۡحَكِيمُ ٱلۡعَلِيمُ
De svarade: "Så har din Herre beslutat. Han är den Allvise, den Allvetande
Ayah 30۞قَالَ فَمَا خَطۡبُكُمۡ أَيُّهَا ٱلۡمُرۡسَلُونَ
[Abraham] sade: "Vad är [annars] skälet till ert besök, ärade budbärare
Ayah 31قَالُوٓاْ إِنَّآ أُرۡسِلۡنَآ إِلَىٰ قَوۡمࣲ مُّجۡرِمِينَ
De svarade: "Vi har sänts [för att straffa] ett folk av obotfärdiga, trotsiga syndare
Ayah 32لِنُرۡسِلَ عَلَيۡهِمۡ حِجَارَةࣰ مِّن طِينࣲ
vi skall låta ett regn av stenblock falla över dem
Ayah 33مُّسَوَّمَةً عِندَ رَبِّكَ لِلۡمُسۡرِفِينَ
[ett straff] fastställt i din Herres beslut för dem som har drivit sina utsvävningar för långt
Ayah 34فَأَخۡرَجۡنَا مَن كَانَ فِيهَا مِنَ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ
Vi skulle föra bort de troende [som fanns i städerna som skulle förstöras]
Ayah 35فَمَا وَجَدۡنَا فِيهَا غَيۡرَ بَيۡتࣲ مِّنَ ٱلۡمُسۡلِمِينَ
men, frånsett ett hus, fann vi ingen som hade underkastat sig Guds vilja
Ayah 36وَتَرَكۡنَا فِيهَآ ءَايَةࣰ لِّلَّذِينَ يَخَافُونَ ٱلۡعَذَابَ ٱلۡأَلِيمَ
Och i [de ödelagda städerna] lämnade Vi ett budskap till dem som fruktar det plågsamma straff [som är följden av att framhärda i det onda]
Ayah 37وَفِي مُوسَىٰٓ إِذۡ أَرۡسَلۡنَٰهُ إِلَىٰ فِرۡعَوۡنَ بِسُلۡطَٰنࣲ مُّبِينࣲ
OCH I [berättelsen om] Moses ligger [samma budskap]. Vi sände honom till Farao med ett klart bevis på hans myndighet
Ayah 38فَتَوَلَّىٰ بِرُكۡنِهِۦ وَقَالَ سَٰحِرٌ أَوۡ مَجۡنُونࣱ
men den höge [fursten], stödd på sina mäktiga resurser, vände [honom] ryggen och sade: "Antingen är han en trollkarl eller en galning
Ayah 39فَأَخَذۡنَٰهُ وَجُنُودَهُۥ فَنَبَذۡنَٰهُمۡ فِي ٱلۡيَمِّ وَهُوَ مُلِيمࣱ
Och så kastade Vi honom och hans här i havet; och han bar [själv] skulden [till allas undergång]
Ayah 40وَفِي عَادٍ إِذۡ أَرۡسَلۡنَا عَلَيۡهِمُ ٱلرِّيحَ ٱلۡعَقِيمَ
Och i [berättelsen om vad som hände stammen] Aad ligger [samma budskap]: Vi sände mot dem en dödsbringande vind
Ayah 41مَا تَذَرُ مِن شَيۡءٍ أَتَتۡ عَلَيۡهِ إِلَّا جَعَلَتۡهُ كَٱلرَّمِيمِ
som, där den drar fram, inte lämnar något levande efter sig utan förvandlar allt till multnande ben
Ayah 42وَفِي ثَمُودَ إِذۡ قِيلَ لَهُمۡ تَمَتَّعُواْ حَتَّىٰ حِينࣲ
[Samma budskap] ligger i [berättelsen om stammen] Thamud. [Deras profet] sade till dem: "Ni skall få glädjas åt livet [ännu] en liten tid
Ayah 43فَعَتَوۡاْ عَنۡ أَمۡرِ رَبِّهِمۡ فَأَخَذَتۡهُمُ ٱلصَّٰعِقَةُ وَهُمۡ يَنظُرُونَ
detta sedan de hade satt sig upp emot sin Herres befallning - och så drabbade [straffets] blixtar dem mitt för deras ögon
Ayah 44فَمَا ٱسۡتَطَٰعُواْ مِن قِيَامࣲ وَمَا كَانُواْ مُنتَصِرِينَ
De kunde inte resa sig på nytt och ingen fanns som kunde hjälpa dem
Ayah 45وَقَوۡمَ نُوحࣲ مِّن قَبۡلُۖ إِنَّهُمۡ كَانُواْ قَوۡمࣰ ا فَٰسِقِينَ
Och före dem lät Vi Noas folk, förhärdade i synd och trots, gå under
Ayah 46وَٱلسَّمَآءَ بَنَيۡنَٰهَا بِأَيۡيْدࣲ وَإِنَّا لَمُوسِعُونَ
VI HAR byggt världsalltet och gett det en fast struktur, och förvisso är det Vi som utvidgar det
Ayah 47وَٱلۡأَرۡضَ فَرَشۡنَٰهَا فَنِعۡمَ ٱلۡمَٰهِدُونَ
Och Vi har brett ut jordens [yta] - kunde någon ha brett ut den på bättre sätt
Ayah 48وَمِن كُلِّ شَيۡءٍ خَلَقۡنَا زَوۡجَيۡنِ لَعَلَّكُمۡ تَذَكَّرُونَ
Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar; kanske skall ni minnas [att En Gud är upphovet till denna väl planerade mångfald]
Ayah 49فَفِرُّوٓاْ إِلَى ٱللَّهِۖ إِنِّي لَكُم مِّنۡهُ نَذِيرࣱ مُّبِينࣱ
[Säg, Muhammad:] ”Fly undan synden till Gud! Jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt
Ayah 50وَلَا تَجۡعَلُواْ مَعَ ٱللَّهِ إِلَٰهًا ءَاخَرَۖ إِنِّي لَكُم مِّنۡهُ نَذِيرࣱ مُّبِينࣱ
Sätt inte en annan gud vid Guds sida!' - Ja, jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt.”
Ayah 51كَذَٰلِكَ مَآ أَتَى ٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِهِم مِّن رَّسُولٍ إِلَّا قَالُواْ سَاحِرٌ أَوۡ مَجۡنُونٌ
[Men som de uppträder mot dig] så har det alltid varit. Inget sändebud kom till dem som levde i gångna tider utan att de kallade honom trollkarl eller galning
Ayah 52أَتَوَاصَوۡاْ بِهِۦۚ بَلۡ هُمۡ قَوۡمࣱ طَاغُونَ
Lät de orden gå i arv? Nej, men dessa [sentida förnekare] är hårdnackade människor vilkas onda handlingar inte känner några gränser
Ayah 53فَتَوَلَّ عَنۡهُمۡ فَمَآ أَنتَ بِمَلُومࣲ
Håll dig därför på avstånd från dem; då kan ingen klandra dig
Ayah 54وَذَكِّرۡ فَإِنَّ ٱلذِّكۡرَىٰ تَنفَعُ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ
Men [fortsätt att] påminna [och varna]; påminnelsen är till nytta för dem som tror
Ayah 55وَمَا خَلَقۡتُ ٱلۡجِنَّ وَٱلۡإِنسَ إِلَّا لِيَعۡبُدُونِ
Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig
Ayah 56مَآ أُرِيدُ مِنۡهُم مِّن رِّزۡقࣲ وَمَآ أُرِيدُ أَن يُطۡعِمُونِ
Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem
Ayah 57إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلرَّزَّاقُ ذُو ٱلۡقُوَّةِ ٱلۡمَتِينُ
Det är Gud som drar försorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige
Ayah 58فَإِنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُواْ ذَنُوبࣰ ا مِّثۡلَ ذَنُوبِ أَصۡحَٰبِهِمۡ فَلَا يَسۡتَعۡجِلُونِ
De som begår orätt skall få sin andel av det straff som drabbade deras likasinnade föregångare. De behöver inte be Mig att påskynda [domen]
Ayah 59فَوَيۡلࣱ لِّلَّذِينَ كَفَرُواْ مِن يَوۡمِهِمُ ٱلَّذِي يُوعَدُونَ
Den Dag som förnekarna av sanningen har fått löfte om skall bli en Dag av fasa och elände
Ayah 60